Utveckling av lättläst uppfattas allt oftare idag som utveckling av definitioner och regler för lättläst. Såväl aktörer på det lättlästa fältet som akademiska kretsar runt om i Europa har blicken fäst på kategorier och klassificeringar.
Orsakerna till den här trenden borde delvis sökas i kampen mot fördomarna i samhället: Om lättläst kan definieras tydligt och klart och det finns tydliga och klara regler, måste ju samhället ta lättläst på allvar. Ett vidare argument är att de som börjar skriva lättläst text behöver regler.
Men vi borde diskutera hur många och hur detaljerade regler som behövs. Vad är tillräckligt och vad är för mycket? Hur många definitioner och regler är lagom?
Lätt språk ska vara naturligt
Faran med alltför många strikta regler är att språket i en lättläst text blir uppstyltat och onaturligt. Målet är egentligen det motsatta: Lätt språk ska vara levande och naturligt. Innehållet berättas på lätt språk, men språket ska locka till läsning, alltså vara språkligt intresseväckande.
Författare och förläggare kan använda språknivåer för att beskriva hur lätt eller svårt språket är i en bok eller text. Men språknivåerna måste ha flexibla gränser: Även i standardspråket finns det olika sätt att uttrycka sig, och olika teman kräver olika slags språkbruk. En bok som handlar om klimatförändringar kan inte berättas på samma sätt som en bok som beskriver hundar eller artificiell intelligens.
Hurdana regler behövs i så fall? Behövs regler – eller hellre principer och ramar?
Regler eller ramar?
I kampen för erkännandet av lättläst i samhället får vi inte glömma att lätt språk är ett levande språk, en variant av standardspråket. Lätt språk följer standardspråkets ordförråd och grammatik. Det utvecklas och förändras tillsammans med standardspråket – och med varje ny lättläst bok.
Måste alla existerande regler följas för att en text ska klassificeras som lättläst? Vårt svar är nej.
Varje lättläst författare utvecklar, liksom alla författare, ett individuellt språk. Att skriva på ett spännande språk kräver övning och kreativitet såväl på standardspråket som på lätt språk. Alltför hårda gränser för lättläst förorsakar att språket blir ensidigt och tråkigt för läsaren.
Lätt språk får inte kvävas av alltför komplicerade eller strikta regler. Bokpils författares erfarenheter med att skriva lätt språk på flera språk, och Team Bokpils arbete med lättlästa översättningar till språk som inte tidigare haft ett lätt språk, visar att det behövs ramar och inte regler. För att det lätta språket ska vara levande och attraktivt för läsaren krävs flexibilitet och frihet.
Läs mer: Lättläst inspiration av Sabira Ståhlberg